Livet är en gåta
Jag berättade och det kändes så skönt,kände hur stenen från hjärtat långsamt försvann. Tänkte nu ska det bli förändring, nu ska allt sakta bli bättre och bättre. 
Samtidigt som jag berättar känns det ändå inte bra, vill inte att du ska veta hur jag mår, vill inte att du ska få en chans att komma närmre mig. Halva jag tycker att jag gjorde rätt beslut, medans andra jag tycker att jag är en idiot som ens berättade. 
Du behöver inte veta hur jag mår, ingen behöver veta det. Ingen ska få komma mig nära, lovar varken du eller någon annan kommer förstå. 
Amaia

Ibland kanske det inte handlar om att andra ska förstå en, utan att bara få känna att det finns någon som lyssnar. Någon som bara finns där för en när det behövs? <3
Finns alltid för dig hjärtat<3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress